Parodontitens utveckling: plackansamling och immunförsvar påverkar

Parodontit är ett tydligt exempel. Nästan alla individer med okontrollerad plackbildning utvecklar någon grad av inflammatoriskt svar, men det kliniska utfallet kan variera kraftigt – från lindrig gingivit till avancerad parodontit med omfattande vävnadsdestruktion.

Hur kan tandvårdspersonal erbjuda bästa möjliga behandling och rådgivning? En genomgång av aktuell forskning ger värdefulla insikter.

Låt oss därför titta närmare på parodontitens patofysiologi och hur vi kan vägleda våra patienter bort från den så kallade ”ekologiska katastrofen”.

Parodontitens etiologi: en sjukdom beroende av flera faktorer

Det är allmänt accepterat att fem huvudsakliga faktorer samverkar i utvecklingen av parodontal sjukdom:

1. Genetiska faktorer
2. Livsstilsfaktorer
3. Systemisk hälsa
4. Oral mikrobiom (plack och biofilm)
5. Tandrelaterade faktorer

Bidraget från varje faktor varierar mellan individer. Plackackumulation kan vara huvudorsaken hos vissa, medan genetisk sårbarhet och livsstilsfaktorer kan spela större roll hos andra – även vid god munhygien.

Som Loos & van Dyke (2020) förklarade:

”I komplexa system innebär icke-linjär utveckling att orsak och verkan inte står i proportion till varandra – en liten orsak kan ge stort resultat, medan en stor orsak ibland ger liten effekt. Sjukdomsprogressionen kan dessutom fluktuera, det vill säga växla mellan stabilt och aktivt tillstånd.”

Ett viktigt fokusområde för tandvårdspersonal är därför utvecklingen av parodontala fickor och deras roll i samspelet mellan värd och patogener.

Parodontala fickor och hur man undviker den onda cirkeln

En översiktsartikel av Murakami et al. (2018) föreslog en revidering av klassifikationen av gingivala sjukdomar för att betona betydelsen av att kontrollera gingivit som det primära skyddet mot parodontit.

Parodontala fickor bildas när vävnad bryts ner till följd av inflammatoriska reaktioner på plackpatogener. Dessa fickor är i sin tur mer mottagliga för ny ackumulering av plack – en riskfaktor som bör uppmärksammas.

Loos & van Dyke visade också att under plackbildning kan värdens immunrespons och biofilmens balans förskjutas från symbios (hälsosam mikrobiell balans) till dysbios (obalans). I dysbiotiskt tillstånd blir biofilmen mer patogen, vilket i sin tur utlöser ett starkare inflammatoriskt svar.

De beskrev detta som en ond cirkel – en ”ekologisk katastrof” – där värdens avvikande immunsvar driver sjukdomsprogressionen vidare.

”Den onda cirkeln vid parodontit: en ekologisk katastrof utlöst av ett felaktigt värdsvar.”
(Källa: Loos & van Dyke, 2020)

Att undvika detta scenario är givetvis avgörande. Samtidigt kan vi endast påverka vissa faktorer. Värdens immunsvar styrs till stor del av genetik och epigenetik, vilket innebär att vissa individer är mer mottagliga än andra.

Genetiska faktorer kan inte påverkas, och tandvårdspersonal har begränsad kontroll över de flesta andra riskfaktorer –förutom plackkontroll. Därför är interventionell munvård avgörande. Att hjälpa patienten undvika denna ”ekologiska katastrof” är ett starkt motivationsverktyg.

Behandla gingivit genom proaktiv intervention

De flesta patienter förstår att plackansamling leder till gingival inflammation. Färre inser dock hur denna inflammation kan bli självförstärkande och i vissa fall leda vidare till parodontit, särskilt när fickbildning har uppstått.

Som Murakami et al. framhåller:

”Det bör noteras att inte alla inflammatoriska områden nödvändigtvis utvecklas till parodontit. Det finns dock ännu inga vetenskapliga metoder som kan identifiera vilka gingivitlesioner som riskerar att progrediera. Därför är lokal terapeutisk intervention fortfarande avgörande för att förebygga fäste- och vävnadsförlust.”

De tillägger även att framtidens diagnostik sannolikt kommer att bygga på objektiva analytiska metoder, såsom transkriptomanalys eller epigenetisk kartläggning av gingivala förändringar.

Sammanfattning

För tandvårdspersonal innebär detta en tydlig riktning:

• Prioritera tidig upptäckt och behandling av gingivit.
• Förstärk patientens plackkontroll och livsstilsrutiner.
• Utbilda patienter om hur inflammation kan bli självförstärkande.
• Håll fokus på balansen mellan mikrobiom och värdsvar.

Genom att agera proaktivt kan vi effektivt bromsa sjukdomsprogressionen och hjälpa patienten att undvika den ekologiska obalans som kännetecknar avancerad parodontit.