jan. 05, 2022 - Minuts läsningMinuters läsning

Klorhexidin - verkningsmekanism, behandlingsfördelar, biverkningar och interaktioner

Klorhexidin (CHX) är en antiseptisk substans för förebyggande av plack och gingivit, på kemiskväg [1]. Den hämmar inte bara tillväxten av bakterier och svamp utan även dödar dem.

Klorhexidin används vanligtvis för behandling av tandköttsinflammation som orsakats av plack. Genom att effektivt minska bakteriemängden i munnen, reducerar klorhexidin de inflammatoriska metaboliterna av bakterier och hjälper tandköttet att läka.

År av dokumenterad forskning har fastställt att CHX är säkert, stabilt och effektivt för att förebygga och kontrollera plackbildning, bryta upp existerande plack och hämma utvecklingen av gingivit*.

Innehåll

Gyllene standard som underhållsbehandling efter operation

Klorhexidin rekommenderas efter en parodontalbehandling för att förhinda tidig mikrobiell återkolonisering. Den är särskilt användbar som komplement efter depuration (Scaling and Rotplaning, SRP) av svåråtkomliga djupa tandköttsfickor [2]. Målet är att döda de patogena bakterierna djupt i tandköttsfickorna för att utöka möjligheten av utläkningen av de parodontala vävnader.

Enligt den senaste systematiska översikten visar depuration och samtidig använding av klorhexidin bättre effekt på tandköttsfickor (Pocket Depth, PD) jämfört med enbart SRP [3].


Biverkningar

En vanlig biverkan av klorhexidin är bruna missfärgningar som lägger sig på tänderna, tandfyllningar samt på tungan [4] [5].

CHX vidhäftar till organiska ämnen när den appliceras lokalt [6]. Faktum är att dess effektivitet vid hämning av plack är kopplad till dess bindning till hydroxiappatit och surt salivprotein, vilket innebär att det bibehålls väl i munhålan [7]. CHX fungerar eftersom det binder till negativt laddade platser på bakteriens ytvägg genom elektrostatiska krafter. Följaktligen kan klorhexidin, förutom att binda till bakterier, även binda till pigment från rödvin, te, kaffe, tobak och andra livsmedel och stimulantia, vilket orsakar missfärgning.

I själva verket är missfärgningen ett tecken på klorhexidins effektivitet och dess höga bindningsförmåga. (If it stains, it works!). Vi vet att missfärgningar inte har någon negativ hälsoeffekt på vare sig tandkött eller på slemhinnan. Dessutom vet man att eventuella missfärgningar kan avlägsnas helt med professionell tandrengöring och är därmed av mindre betydelse. Det viktigaste är fördelen i kampen mot parodontit.

Vissa patienter rapporterar också mindre smakförändringar efter användning av klorhexidin, vilket gör det till en ytterligare rapporterad biverkan av denna ingrediens. Smakförändring är en konsekvens av att CHX binder till smakreceptorer på tungan. Receptorerna för salta- och surasmaker kan blockeras av klorhexidin men detta löser sig vanligtvis under en kort tidsperiod.

Preparat med klorhexidin i lågkoncentration (0,06 % CHX) orsakar betydligt mindre missfärgning och smakförändringar. Dess effekt är dock begränsat jämfört med produkter högre koncentration CHX (0,12-0,2%).

Eventuella interaktioner

Ett ämne för viss debatt är en möjlig interaktion mellan CHX, en katjonisk (positivt laddad) molekyl med anjoniska (negativt laddade) ämnen i tandkrämer (vanliga anjonmolekyler i tandkräm är natriumlaurylsulfat - SLS - och natriummonofluorfosfat). Eftersom data inte är avgörande rekommenderar en översiktsstudie att man väntar minst två timmar mellan borstning och sköljning med en klorhexidinlösning, eller att man använder tandkräm utan anjoniska ytaktiva ämnen [8].

Verkningsmekanism

Klorhexidin har en intressant verkningsmekanism. Genom att vara en katjonisk (positivt laddad) molekyl binder klorhexidin till anjoniska (negativ laddade) molekyler hos bakterier samt tandytor (peliklar) och därmed hämmar plackbildningen på tanden. Klorhexidins antibakteriella verkan beror på störningen av bakteriecellsmembranet av CHX-molekylerna. Detta ökar bakteriecellens permeabilitet och resulterar i cellmembransnedbrytning som leder till celldöd.

Klorhexidin kan vara bakteriestatisk eller bakteriedödande beroende på koncentrationen. Klorhexidinens egentliga verkningsmekanism är att hämma bakteriemetabolismen (bakteriestatiskeffekt), d.v.s. begränsa bakterietillväxten genom att störa bakteriens DNA-replikation samt cellmetabolismen hos dem. I högre koncentration kan den dock ha bakteriedödande effekt, vilket leder till fullständig förstörelse av bakteriecellen.

Klorhexidin har ett brett antimikrobiellt spektrum och kan utöva sin verkan på både gramnegativa och grampositiva bakterier men även på jäst, dermatofyler, vissa svamparter (formar) och lipofila virus.

Fortsatt lokal påverkan även efter sköljningstiden

Klorhexidinens effekt är inte bara under de första 30 sekunderna som man sköljer munnen med. Det beror på att de katjoniska klorhexidinmolekylerna, via elektrostatiska krafter, binder till den  negativt laddade delen av bakteriernas cellvägg, vilket gör att klorhexidinen fortsatt kan verka i munnen utöver de 30 sekunderna man sköljer munnen.

Medan många andra antibakteriella medel elimineras direkt/inaktiveras när man spottar ut dem eller p.g.a. intag av mat/dryck, uppvisar klorhexidin en fortsatt antibakterielleffekt i mer än 12 timmar. Denna långa verkningstid gör att även de bakterier som återkoloniserar sig snabbt i munnen hämmas/dödas av klorhexidin.

Därmed fortsätter klorhexidin att vara gyllene standard för munskölj efter tandingrepp/operation. Klorhexidin används inför underhållningsfasen efter rotplaning, parodontalkirurgi samt andra kirurgiska ingrepp i munnen inklusive implantatkirurgi och intermaxillär fixation (IMF).

GUM® PAROEX®-serien består av flera olika produkter och koncentrationer för att kunna användas till alla patienter med olika typer av tandköttsproblem – i alla dess faser.

Har du specifika frågor om produkten, vill du beställa provexemplar eller lägga en beställning? Kontakta gärna din lokala GUM representant så hjälper de till!


Sammanfattning

Klorhexidin anses vara det mest effektiva antibakteriella hjälpmedlet inom tandvården. Detta tack vare dess överlägsna förmåga att kunna binda sig till bakteriens cellväggar, penetrera den [9] och stanna där tillräckligt länge för en långvarig effekt och verkan - upp till 12 timmar efter sköljning.

Klorhexidin-munskölj med koncentration mellan 0,12–0,2% är gyllene standard för kemisk plackkontroll. De två koncentrationerna har ett jämförbart verkningssätt och effekt, vilket har studerats och bekräftats i många studier.  

För att minska biverkningar verkar munvatten med klorhexidinkoncentration på upp till 0,12 % och sköljningstid på 30–60 sekunder två gånger per dag vara det bästa sättet för att både kontrollera supragingivalt plack och undvika smakborfall i klinisk praxis [10]. Missfärgning kan hanteras med god munvård hemma och regelbundna tandvårdbesök och påverkar inte tandköttshälsan negativt. Missfärgningar borde därför inte vara en anledning att undvika klorhexidin [11], särskilt med tanke på dess gyllene standardstatus som den lokala antibakteriella behandlingen vid parodontit.

 

*Bharati et al “Chlorhexidine : the gold standard mouth wash” Review Article, J. Pharm. Sci. & Res, Feb 2016

Ytterligare Artiklar